Felicia Arborelius

På senare tid (när jag tänker efter så har det nog pågått i snart en månad) så har Felicia börjat bajsa på sig. Rätt som det är kommer hon och säger att hon inte kände att hon var bajsnödig (trots att vi nån gång har sett att hon sitter och ”ser bekymrad ut”). Man undrar ju vad det kan bero på, eller om det bara är en sån grej som går över rätt som det är (Storebror Lance hade ju en liknande grej när han var fyra år, då han kissade på sig på dagis – men det var nog mer att han inte ville gå in när han var ute och lekte).

Felicia gjorde sin egen tolkning av Musse Pigg-konst imorse

Igår så beställde Felicia och Emilia ett besök i lekparken när mamma inte skulle vara hemma, eftersom det var hennes tur att ”ställa upp” på jobbet. Så vi tog med oss en liten väska med frukt och festis och gick till ”vår” lekpark.

Idag så hade mamma och pappa tänkt att Felicia skulle börja på fotbollsträning.

Hon har ju tidigare gått på Gymnastik, som hon tyckte var jättekul trots att några av barnen var mycket äldre. Nu är det uppehåll på gymnastiken under sommaren, så då hade Natasha ringt och hört efter lite grann om fotbollsträning och det verkade vara väldigt bra. 17 tjejjer av årsmodell 2006, 2005 och några 2004 tränade en timme i veckan på söndagar klockan 10.

Felicia var taggad som bara den också, hon ville verkligen spela Fotboll – ända tills vi kom till fotbollsplanen. Vet inte riktigt vad det var som gjorde det, men hon verkar inte alls vilja vara med. Vet inte om det är för att det var många barn som är äldre än henne (och kanske inte någon som verkar vara i hennes ålder), eller om det bara var själva fenoomenet Fotboll utan mamma eller pappa som är problemet. Samlingen gick hyffsat, och sen när de skulle köra uppvärmning så var det "Istappen" som stog på programmet – Allt frid och fröjd! Felicia körde ju istappen på gymnastiken också. Sen så var det sluttränat för Felicia. Hon tittade på oss med ledsam blick, och sa att det inte var något kul. Vi stannade kvar med henne iallafall, och körde lite småövningar bredvid tränarna, och då tyckte Felicia att det var jättekul, men så fort det var tal om att vara med dom andra så gick det inte alls.

Nåja… Det kan ju vara så att det bara var en dålig dag, eller att hon behöver lite peppning för att våga ta steget… Vi får väl prova att åka dit med henne några fler gånger, och inte dramatisera upp det så förfärligt, utan ta det som en lek.