Felicia Arborelius

Oj, vilken infektion Felicia råkat ut för!
Idag är vi inne på 14:e dagen hemma från skolan, men nu hoppas vi att det ska ge sig, för febern har äntligen kommit ner till normala nivåer.

Det hela började på tisdagen den femte februari när jag hämtade henne från fritids, då hon sade att hon frös. Eftersom Emilia redan var hemma sedan i fredags, så förstod jag väl redan vad det var som var på gång.
Mycket riktigt, så hade hon 38.5°C i feber när vi kom hem.

Dag 1-7
Efter det så följde ett antal dagar med någorlunda hög feber(38 °C – 40°C) där det kändes som alvedon inte hjälpte tillräckligt, utan effekten gick bort efter 4 timmar.
När det hade gått 7 dagar så var det fortfarande så att febern var ganska låg på morgonen, men framåt kvällen så steg den till 39°C.

På fredagen klagade Felicia på att det gjorde ont i vänster öra.

Dag 8
Morgonen började bra, så jag trodde att nu har det gett sig, men klockan 13:00 så hade febern återigen stigit till 39°C så jag ringde till Ängsgårdens vårdcentral. Fick prata med en distriktssköterska, men hon kunde inte ge ut någon besökstid just då eftersom det inte var något akut läge, och hon fick inte ge ut tider till dagen efter, eftersom det är"akut tider", så hon bokade in ett samtal igen klockan 8:45 dagen efter.

På kvällen fick Felicia högre feber(40.5 °C), och av rethostan hon får när febern blir hög så kräktes hon. Eftersom hon inte ätit så mycket, så var det mest gul galla som kom upp.

Dag 9
8:40 ringde distriktssköterskan igen, och eftersom Felicia nu hade haft ganska hög feber under natten så fick vi en tid hos vår familjeläkare klockan 14:45.
Efter den sedvanliga allmän undersökningen så fick Felicia ta snabbsänka och klämma ut lite kiss. Snabbsänkan låg på 60, så chi fick träffa läkaren igen efter provningen, eftersom snabbsänkan var lite förhöjd, men inte tillräckligt hög för att det skulle vara någon riktig indikation på att det skulle vara en bakterie infektion. Vi fick helt enkelt åka hem igen utan åtgärd, också skulle läkaren ringa oss dagen efter igen, mellan 8:00 och 8:30

Under natten slog Felicia nytt personligt feber-rekord: 41.0 °C. I samband med det, så kräktes hon igen, precis som dagen innan.

Dag 10
8:20 ringde läkaren igen, och efter att jag berättat att Felicia hade haft hög feber så fick vi en återbesökstid klockan 10:45 och innan det skulle vi lämna blod och kiss klockan 10:30.

Blodlämnandet gick "som en dans" (Felicia hade redan innan bestämt att de skulle sticka henne i höger pekfinger, när de hade stuckit henne i vänster långfinger dagen innan), men det var desto svårare att klämma ut något kiss. Det gick helt enkelt inte, så vi fick skippa det en stund för att gå in till läkaren för en ny bedömning.

Snabbsänkan hade höjts en del (dryga 100-150), vilket kunde tyda på att det var en bakterieinfektion, men eftersom halsen såg bra ut, örat inte visade några spår på öroninflammation och kissprovet såg bra ut dagen innan så var det ingenting som egentligen visade på att det skulle vara bakterierelaterat iallafall.

Erik (vår duktiga familjeläkare i Surahammar) ville då att Felicia skulle försöka klämma ut lite kiss iallafall, så vi försökte verkligen få fram några droppar. Efter lite tårar (från ögonen), gnäll och lite drickande av "jätteäcklig saft" så lyckades Felicia klämma fram några få droppar kiss, men tyvärr lyckades inte jag fånga upp alla dropparna (de rann liksom bredvid) så det räckte tyvärr inte. När detta var ett faktum, så konsulterade Erik istället en barnläkare, och de kom tillsammans fram till att vi skulle få en remiss till Barnakuten. SSSSUUUCCCKKKK!!!!

Vi åkte då hem och raffsade ihop lite grejjor som vi kunde ta med och "roa" oss med (iPad till Felicia och dator till pappa), utifall vi skulle bli kvar där länge. Jag slängde även i mig lite mat, men Felicia var inte alls sugen.

Vi kom till Barnakuten i Västerås klockan 14:15, och fick sedan sitta och vänta (utanför barnakuten, för att det var någon där inne som hostade och hade sig) till klockan 15:30 innan vi fick komma in för vägning, mätning och medicinering (Alvedon – munsönderfallande tablett) för att ta ner febern, som nu låg på 40.5°C. Därefter fick vi återigen sätta oss ute i "hissrummet". Under tiden vi väntade på läkarn så blev Felicia beordrad att dricka mycket så att hon skulle kunna klämma ut lite kiss. Det gick sissådär, men när sjuksyster kom ut och sa att man verkligen MÅSTE dricka så gick det faktiskt riktigt bra (Undrar varför det inte funkade när JAG sa att man MÅSTE dricka? 😉 ). Efter en stunds drickande kunde Felicia faktiskt klämma ut riktigt mycket kiss! LÄTTNAD!

16:50 fick vi ÄNTLIGEN träffa en läkare som gjorde den allmäna undersökningen på Felicia igen (samma som vår husläkare tidigare gjort) och han kom i princip fram till samma sak som vår Familjeläkare hade komit fram till – att man inte kan se något i halsen eller i kisset. Snabbsänkan KAN hoppa upp och ner och behöver inte betyda någonting. Det mest troliga är att det är en virusinfektion, men för att vara riktigt säker ville han ta en lungröntgen också – Ytterligare lite väntan.

Klockan 18:00 fick vi komma in till akut/jour-röntgen, och det gick också som en dans. Felicia stod så snällt och "poserade" som man skulle.

18:50 fick vi sen prata med läkaren på barnakuten igen, som vid det laget hade kikat på röntgenbilderna som inte heller visade på några konstigheter, utan även han konstaterade att det troligtvis var en virusinfektion.

19:15 lämnade vi sjukhusområdet, och åkte till Mc Donalds och köpte ett Happy Meal till Felicia.

På vägen hem till Hallsta så kände Felicia sig konstig i magen, så hon kräktes lite lite i en "spy-påse" som jag hade i bilen. Väl hemma så åt Felicia upp både hamburgare och pommes frittes utan problem.

Dag 11-15

Fortfarande så har Felicia feber, men nu går det sakta neråt. Den 16:e dagen så får Felicia faktiskt gå till skolan (dagen innan sportlov)