Igår hade Felicia haft (relativt hög) feber i en vecka, så jag tog och ringde till vårdcentralen för att få tid för att få koll på vad som orsakar febern. Det verkar inte vara något som självläker, utan nu måste det nog till någon medicin. Febern har ju hoppat upp och ner, och iblan dhar det inte känts som det är alvedonet som hjälper utan att febern helt enkelt har levt sitt eget liv. I går fick vi iallafall en tid hos en (ST-)läkare på vår vårdcentral. Den initiala undersökningen visade inget speciellt, så vi skulle ta ett kissprov och sänka också. Felicia fick två stick i fingret (eftersom det blev något fel på analysen vid första försöket), men hon "vägrade" att ens försöka klämma fram lite kiss – så vi fick åka hem med ett rör och så fick vi åka tillbaka i morse och lämna in det + ta en ny sänka (tredje sticket).
Någon timme senare så ringde (ST-)läkaren och berättade att Felicia hade "hög urinvägsinfektion" och skulle få antibiotika. Först fick vi antibiotikan utskriven i tablett-form, så det var bara att ringa tillbaka till vårdcentralen och be (ST-)läkaren skriva ut den i flytande form istället… Tabletterna var alldeles för stora för att ens försöka få Felicia att svälja/äta dem.
Någon timme efter att hon tagit första dosen så började antibiotikan verka, och nu på kvällen så känns Felicia helt sval men hon har svettats ganska mycket i sin säng, så jag antar att det är febern som håller på att gå ur henne 🙂